I veckan rapporterades i P1 Morgon om att tandhälsan hos Sveriges befolkning blir allt sämre. Tidigare i år rapporterades det också om att tandhälsan varierar mellan olika stadsdelar i Stockholm vilket är kopplat till hur välmående de olika stadsdelarna är och utsatta områden sticker ut med sämst tandhälsa.

Tandhälsan har blivit en klassfråga eftersom det är många som inte har råd att gå till tandläkaren.

Vi sverigedemokrater reagerar starkt varje gång som vi ser tecken på att välfärden monteras ned. Att tandhälsan har blivit en klassfråga är oroväckande eftersom tänder är en så viktig del av kroppen.

Vi vill främja en god munhälsa då den är viktig även för den allmänna hälsan och ser allvarligt på de höga kostnaderna för tandvården.

Det är mycket kostsamt att gå till tandläkaren vilket gör att många personer avstår eller går mindre ofta än vad de egentligen skulle vilja och borde göra.

Försäkringskassans utvärdering 2012 av det statliga tandvårdsstödet visade att det under 2009-2011 var knappt 60 procent av befolkningen som årligen besökte tandvården.

Tandvårdsreformen som genomfördes 2008 var bra men bara ett steg på vägen.

Det var med ambitionen att förbättra det nuvarande tandvårdssystemet som vi 2013 ställde oss bakom ett tillkännagivande i riksdagen i vilket riksdagen gav regeringen i uppdrag att utvärdera tandvårdsstödet.

Vi välkomnar därför den utvärdering av reformen som snart kommer presenteras som ska visa på vad som behöver göras för att uppnå de ursprungliga målen i reformen om bättre tandhälsa.

Det är tydligt att mycket mer behöver göras. Även ifall tandvården i sig skiljer sig från övriga sjukvården – genom finansiering, organisation och styrning – så ser vi munnen som en del av kroppen.

I dagsläget är tandvårdsbidraget utformat i tre olika intervaller beroende på åldersgrupp. Åldersgruppen 30-74 får 150 kronor per år och från 75 år och uppåt får man 300 kronor per år.

Vi har därför föreslagit att vi vill justera den övre gränsen så att alla ålderspensionärer från 65 år medges den högre bidragsnivån. Detta förslag innebär en satsning på 160 miljoner per år och skulle få en positiv effekt för ca 800 000 pensionärer.

Detta är ett steg för att möjliggöra för fattiga pensionärer att besöka tandläkare.

Vi vill fortsätta att verka för att det blir mindre kostsamt att gå till tandläkaren.

På sikt är det naturligt att tandvårdskostnaderna ska ingå i högkostnadsskyddet eftersom det finns klara samband mellan dålig munhälsa och olika sjukdomar.

När det är ekonomiskt möjligt och finns utrymme till det i budgeten bör tandvården ingå i sjukvårdens ekonomiska system. I nuläget är det dessvärre inte ekonomiskt möjligt.

Det är dags att vi vågar tala om att både föregående och nuvarande regeringens felaktiga prioriteringar av skattepengar får konsekvenser. Ska man verkligen behöva dra ut sina tänder för att man inte har råd att gå till tandläkaren i vårt Sverige år 2015?

Det är ett tydligt tecken på försämringar som vi inte anser är värdigt ett land som Sverige.

Vi kommer att göra omprioriteringar ifrån exempelvis integrationsområdet för att kunna satsa på välfärden, som exempelvis tandhälsan, om vi kommer till makten.

Varför satsar inte Socialdemokraterna inte mer på detta område nu när de sitter i regeringen och har chansen? Det är förvånansvärt tyst ifrån dem om detta ämne.

Vi lovar inte allt till alla men vi vill satsa mer på tandvården – alla ska våga le, inte bara de som har en tjock plånbok.